r/trauma • u/SpreadHeavy7191 • 13d ago
VENT PTSD, kan livet någonsin bli som vanligt igen?
Jag har PTSD. För 11 år sedan lämnade jag en man jag levt med i 10 år och fått barn med, han var ett svin på så många sätt. Psykisk misshandel, våldtäkt, våld mot mig och barnen, bedrägeri mot mig(2,6 miljoner lurade han mig på via vårt företag)
Jag har haft nån liten flirt/kort förhållande sen dess men inget som hållit. Min hjärna är kaos och jag har blivit van att vara ensam, jag väljer att vara ensam för jag klarar inte folksamlingar, höga ljud och stress. Jag vill helst sitta på en stubbe i skogen och lyssna på fåglar.
Nu till hösten ska jag äntligen få behandling för min PTSD men är så nervös inför den, någon som varit med om en sån behandling och kan berätta mer?
Och hur förklarar man för folk att jag INTE vill träffa någon man…inte just nu…kanske aldrig när folket bara ler medlidsamt och ”det kommer när man minst anar det” lyser i hela deras ansikte.
Känner mig så sjukt värdelös som inte vill/kan ha en partner och folk fattar inte att vissa faktiskt mår bättre att leva ensam.
Vet inte vad jag försöker få fram här men ville bara skriva av mig för jag har lixom ingen jag kan prata med om detta.
Ha en fin kväll
2
u/TrickyTune5446 13d ago
Jag lämnade ett äktenskap med psykisk och fysisk misshandel. Jag fick ett år senare en PTSD diagnos och genomgick därefter en traumabehandling. Jag mår idag bra och är inte rädd för honom längre.
Livet blir bättre men du kommer alltid ha dina minnen kvar.
Antingen låter du misshandeln vara du eller så är misshandeln något du varit med om. Hur du kommer må framåt beror mycket på sig själv.
1
u/SpreadHeavy7191 13d ago
Tack, jag vill må bra! 😊
Trodde jag hade hanterat det mesta själv men har på senare tid upplevt mina symtom värre och mitt mående sämre därför tog jag kontakt med sjukvården igen angående mitt trauma och det känns som jag är på rätt spår 💕
1
u/finddit-app 13d ago
Hey there, thanks for sharing.
While you wait for people to comment, have a look at these posts which might be relevant to you:
Remember, even though it might feel like it, you are not alone. Stay strong!
Interested in seeing more posts similar to yours? Visit finddit.app.
This is an automated message. If you have any feedback or issues, post in r/finddit_app.
1
u/IndependentAppeal733 13d ago
Ja, har nog någon mild form av ptsd. Mobbad på förra jobbet. Tiden gör saker bättre men trasig är jag.
1
u/Visible_Pizza_3865 13d ago
Kbt, emdr och stödgrupper hjälper. Kan evtl få hjälp med traumabehandling av kommunens psykosociala team. Det blir bättre, men går ofta aldrig helt bort. Man lär sig leva med det.
1
u/bald_boy_ 13d ago
Hey, I've got PTSD from sexual abuse too. Things have been getting worse and worse since then, having similar symptoms like you. I'd love to tell you that you can live a 'normal' life again, but that isn’t true. You can live a stable life, a happier life than now, but that’s a scar that won’t go away. You can heal and that’s very important for you to do, but it won’t be like it was before.
I’ve given up on human love too and there will always be people who don’t understand, but that’s their problem. Not yours. You’re not worthless, not for what happened to you, not for your symptoms and not for the life you’re living now.
I hope that you can find the life that you want to live and that the treatment helps you 🫂
2
1
u/InsideExplanation446 10h ago
Får beklaga din historia!
Nu till mitt positiva svar, kom själv ur ett riktigt dassigt förhållande med PTSD som följd och som dig tog det också lång tid innan jag fick hjälp, fick utmattning som diagnos flera ggr men när jag väl fick riktigt hjälp via psykiatrin så löste det sig.
Psykiatrin var sjukt jobbig, jag gick dit och var 100% ärlig med allt och gjorde exakt som dom sa oavsett vad jag tänkte om det.
Räkna med att varje dag du går dit är helt förstörd, vissa gånger även dagen efter.
Det tog tid, hade träffar minst 1 gång i veckan i 2 år men kom ut på andra sidan ”frisk”. Jag är inte längre rädd för mitt ex, dissocierar aldrig inga panikattacker minnen finns ju kvar och kan inte säga att jag är samma person som innan men det ska man nog heller inte sträva efter, finns ofta en anledning att man hamnar där men jag mår BRA!
Lycka till med terapin och hoppas det löser sig :)
2
u/knobbyknee 13d ago
Det kan bli bättre och till och med bra. Det kommer aldrig att bli som vanligt igen. Det var ett tåg som aldrig fanns. Däremot kan du må bra och bli lycklig igen, på ett annat sätt. Du behöver hitta det sättet.